if that's what it takes.
jag jobbade alltså hela dagen igår, bakfull och med en gräslig mensvärk. det var hemskt. idag, gott folk, gjorde jag det igen.
japp, jobbade som ett djur hela dagen igår, trodde jag skulle krevera eller något. ändå lyckades emelie på något sätt övertala mig att gå ut klockan alldeles för mycket över läggdags. hann inte ens hemom åhus, bussarna från fjälkinge är ju som sagt var inte de allra bästa, utan fick snällt finna mig i att våldta emelies garderob.
(döm dessutom om min förvåning när vi gick inom harry's som sista stopp innan sista bussen och hittade henrik i dörren.)
henrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrikhenrik.
när fan blev han vuxen?
så idag var det favorit i repris som gällde. drog mig ur sängen vid halv tio, muttrandes, bakis och på jävligt dåligt humör - vafan ska man dricka för egentligen? - och begav mig till fjälkinge för att jobba.
jag serverade minsann hela hammerfall igår eftermiddags. kändischock!
summering: jag har festat och jobbat "dagen efter" i två dygn nu. skoja om att jag är trött, och du får en slö lågstadieslöjdsåg i hälsenorna.
