after all is said and done, you're still you.
- hej morgan, hur mår du?
- jodå, det är okej. hur är det sjä... VAD HAR DU GJORT MED FOTEN?
- alltså, ja, jag är typ myggförgiftad. mina fötter ser ut som ballonger och gör jävligt ont. men det här är ingenting i jämförelse, då skulle du sett dem igår, typ dubbelt så stora.
- ... nej mikaela. det skulle jag nog inte.
MINA FÖTTER ÄR GIGANTISKT JÄTTESVULLNA OCH GÖR AJAJAJAJ-JÄTTEONT.
jodå, födelsedagsfirande för johanna blev det. grattis igen, fittnylle!
vi började dagen med att köra lite femkamp på en gräsmatta vid challan (jodå, vid challan), marie fixade en gigantisk presenning som vi hällde åtta liter sköljmedel över och hade som underlag för diverse aktiviteter. lagom halt, lagom kletigt och jävligt skoj. började med en traditionell stafett, man skulle leta mynt i en balja full med gegga, fortsatte med en innebandyturnering där innebandydrottningen fick visa vad hon gick för. fortfarande på 8 liter snorhal gegga, vilket kanske förklarar att jag - JAGJAGJAG - vann över henne med ett helt mål. robert hade varit stolt.
vi fortsatte i raskt tempo med en mata-varandra-med-choklad-pudding-med-ögonbindel-på-tävling, vilken väldigt snabbt urartade i vem-kan-kasta-mest-chokladpudding-på-vem-turnering. chokladpuddingkrig is the shit, och vi blev ännu lite geggigare, ännu lite grisigare. när vi hämtat oss från den pärsen - och skaffat oss en hel del nya magmuskler av allt skrattande - kände vi oss i duktigt behov av tvätt. dvs vattenkrig. synd bara att vattenballongerna aldrig sprack, så jävla rädda som jag och marie varit om dem hela morgonen! ja, sen urartade mest allting och vi började brottas i väldoftande sköljmedel som dock börjat anta en vagt gråbrun-aktig ton. mycket spännande.
kul som fan hade vi iallafall, och väl tillbaks på genvägen våldgästade vi maries samtliga duschar. mm, brunt vatten försvann i avloppet likt indianen i solnedgången... eller nåt. kan avslöja att chokladpudding i håret inte är någon hit, men att man faktiskt blir jävligt len om huden!
kvällen bjöd på förfest hemma hos mig, trevligt som vanligt. det dracks, åts, skrattades, sjöngs till anne-lie rydé, lektes "jag har aldrig..." och var allmänt trevligt, som det alltid är. kan avslöja att jag har ungefär ett kilo chips över, om det skulle vara någon som är sugen.
väl inne i stan drog vi en runda till biljard, funderade på lotus men när tillochmed frimus hade stängt sa födelsedagsgrisen stopp och vi gick för att vänta på bussen. åh, och på väg från biljard träffade vi festprissarna nr 1, nämligen allas vår kir med sitt ständiga sällskap erik i släptåg. trevliga pojkar, men som alltid när jag och marie träffar någon av våra trevliga pojkar fick emelie fruktansvärt bråttom därifrån. ja just det, så blev johanna själv raggad på av söta brödboden-robban och kim i ES.
(jag fick med mig josefine hem, vi var hemma vid två och satte oss med hundra miljoner kilo chips och snackade till klockan var halv fyra ("mikaela, vi blir alltid så djupa när vi varit ute") innan sängen kallade ordentligt. josefine är bra.)
idag då? tja, jag skulle ganska exakt precis nu vara på näsby bowling, men eftersom bussarna går bajs bestämde jag mig efter en lång tvekan att stanna hemma. hade bokat bana till klockan åtta, men jag skulle inte varit där förrän halv nio. tråkigt, jag som tyckte det skulle bli kul med lite bowling. var i stan med marie tidigare idag och fixade lite, bakfylleåt och träffade morgan som fick göra mig sällskap på bussen hem.
sen sov jag.
jag har de finaste vännerna i världen!
nu är marita och björn här och käkar, underbarare människor får man fan leta efter. jag kommer sakna våra skidresor.
åh, och så har josefine min plånbok, vilket innebär att jag varken har några pengar, id-kort eller bankomatkort. har dock lyckats skramla ihop femton spänn i enkronor och femtioöringar, funderar på att ta sista bussen till fjälkinge och kräva anders på lite pengar. förresten så ringde ingmar innan, munkmannen ni vet, och ville att jag skulle jobba imorgon, och det var som mamma sa, hade nog tjänat en femhundra spänn iallafall.
men jag orkade helt enkelt inte, så jag sa nej. dumt?
- jodå, det är okej. hur är det sjä... VAD HAR DU GJORT MED FOTEN?
- alltså, ja, jag är typ myggförgiftad. mina fötter ser ut som ballonger och gör jävligt ont. men det här är ingenting i jämförelse, då skulle du sett dem igår, typ dubbelt så stora.
- ... nej mikaela. det skulle jag nog inte.
MINA FÖTTER ÄR GIGANTISKT JÄTTESVULLNA OCH GÖR AJAJAJAJ-JÄTTEONT.
jodå, födelsedagsfirande för johanna blev det. grattis igen, fittnylle!
vi började dagen med att köra lite femkamp på en gräsmatta vid challan (jodå, vid challan), marie fixade en gigantisk presenning som vi hällde åtta liter sköljmedel över och hade som underlag för diverse aktiviteter. lagom halt, lagom kletigt och jävligt skoj. började med en traditionell stafett, man skulle leta mynt i en balja full med gegga, fortsatte med en innebandyturnering där innebandydrottningen fick visa vad hon gick för. fortfarande på 8 liter snorhal gegga, vilket kanske förklarar att jag - JAGJAGJAG - vann över henne med ett helt mål. robert hade varit stolt.
vi fortsatte i raskt tempo med en mata-varandra-med-choklad-pudding-med-ögonbindel-på-tävling, vilken väldigt snabbt urartade i vem-kan-kasta-mest-chokladpudding-på-vem-turnering. chokladpuddingkrig is the shit, och vi blev ännu lite geggigare, ännu lite grisigare. när vi hämtat oss från den pärsen - och skaffat oss en hel del nya magmuskler av allt skrattande - kände vi oss i duktigt behov av tvätt. dvs vattenkrig. synd bara att vattenballongerna aldrig sprack, så jävla rädda som jag och marie varit om dem hela morgonen! ja, sen urartade mest allting och vi började brottas i väldoftande sköljmedel som dock börjat anta en vagt gråbrun-aktig ton. mycket spännande.
kul som fan hade vi iallafall, och väl tillbaks på genvägen våldgästade vi maries samtliga duschar. mm, brunt vatten försvann i avloppet likt indianen i solnedgången... eller nåt. kan avslöja att chokladpudding i håret inte är någon hit, men att man faktiskt blir jävligt len om huden!
kvällen bjöd på förfest hemma hos mig, trevligt som vanligt. det dracks, åts, skrattades, sjöngs till anne-lie rydé, lektes "jag har aldrig..." och var allmänt trevligt, som det alltid är. kan avslöja att jag har ungefär ett kilo chips över, om det skulle vara någon som är sugen.
väl inne i stan drog vi en runda till biljard, funderade på lotus men när tillochmed frimus hade stängt sa födelsedagsgrisen stopp och vi gick för att vänta på bussen. åh, och på väg från biljard träffade vi festprissarna nr 1, nämligen allas vår kir med sitt ständiga sällskap erik i släptåg. trevliga pojkar, men som alltid när jag och marie träffar någon av våra trevliga pojkar fick emelie fruktansvärt bråttom därifrån. ja just det, så blev johanna själv raggad på av söta brödboden-robban och kim i ES.
(jag fick med mig josefine hem, vi var hemma vid två och satte oss med hundra miljoner kilo chips och snackade till klockan var halv fyra ("mikaela, vi blir alltid så djupa när vi varit ute") innan sängen kallade ordentligt. josefine är bra.)
idag då? tja, jag skulle ganska exakt precis nu vara på näsby bowling, men eftersom bussarna går bajs bestämde jag mig efter en lång tvekan att stanna hemma. hade bokat bana till klockan åtta, men jag skulle inte varit där förrän halv nio. tråkigt, jag som tyckte det skulle bli kul med lite bowling. var i stan med marie tidigare idag och fixade lite, bakfylleåt och träffade morgan som fick göra mig sällskap på bussen hem.
sen sov jag.
jag har de finaste vännerna i världen!
nu är marita och björn här och käkar, underbarare människor får man fan leta efter. jag kommer sakna våra skidresor.
åh, och så har josefine min plånbok, vilket innebär att jag varken har några pengar, id-kort eller bankomatkort. har dock lyckats skramla ihop femton spänn i enkronor och femtioöringar, funderar på att ta sista bussen till fjälkinge och kräva anders på lite pengar. förresten så ringde ingmar innan, munkmannen ni vet, och ville att jag skulle jobba imorgon, och det var som mamma sa, hade nog tjänat en femhundra spänn iallafall.
men jag orkade helt enkelt inte, så jag sa nej. dumt?
Kommentarer
Trackback
