som när solen åter rodnar.
tvätta smutsig tvätt, mikaela.
tacktack.
ska hämta m på jobbet om en stund. funderar på att försöka mig på en dusch och a happy face. kan bli svårt.
jag har drömt mardrömmar hela natten.
jag blev bara så himla rädd.
och just det, mammas diagnos på min inre magslakt var njurbäcksinflammation. alternativt äggstockscanc... f'låt, äggstocksinflammation. bort med skiten, amputera hela magen, bara den slutar göra så jäkla ont.
(ursäkta en personlig fråga, men HUR FAN får man egentligen inflammation i äggstockarna!?)
nåväl, läkarstationens diagnos var eventuell mensvärk, "ring igen om det inte försvinner", så döende är jag väl förhoppningsvis inte än.
nu så. en maskin tvätt. ihopplock på rummet. (mindre variant av fenomenet "städning")
dusch.
hämt och sen myskväll i storsängen. myskväll?
mot mitt huvud
mot min kind
låt mig låna
dina klara ögon
nu när mina spruckit som porslin
de drivande molnen gör skuggspel mot berget
och stjärnorna de blänker som din panna
håll mig stilla i dina svala händer
din förtröstan - blås den in i mig
säg att nånstans finns en väg vi inte tänkt på
lär mig tro att allting ordnar sig
de drivande molnen gör skuggspel mot berget
och stjärnorna de blänker som din panna
somebody needs you like never before.
usch. jag är inte riktigt hundra idag alltså. ingenting är roligt, allting är tråkigt.
jobbet har börjat. det var roligt en halvtimme, sen ville jag bara hem. men hemma är också tråkigt.
vill inte jobba. vill inte vara hemma.
vill inte äta. vill inte gå hungrig.
vill inte sova. vill inte vakna.
vill inte städa. vill inte ha stökigt.
vill inte ha tagit studenten. vill inte gå i skolan.
vill inte packa. vill inte tvingas packa i panik.
vill inte flytta. vill inte stanna kvar.
vill ha flyttat. vill ha allt överstökat.
vill ta en veckas flykt från verkligheten och ta en restresa med josse och marie.
bara denna veckan tar slut.
jag gör verkligen det.
there you'll be.
aja, tänkte bara berätta det. nu ska jag fortsätta kolla på "lyxfällan". i'm becoming a true socialporr-konsument.
just like a bad dream.
those were the best days of my life.
school's out for ever.
mina hönor! mina underbaringar, mina alldeles egna, glittrande tjejer!
mina darlings, mina prinsessor!
ni är bäst, vet ni det? absolut bäst, i särklass absolut bäst.
älsklingar! hur ska jag kunna klara mig utan er?
i tre år har ni förgyllt min vardag. vissa lite mindre, vissa lite längre, och somliga riktigt länge.
tack för att ni finns, och tack för att ni står ut med mig!
varje dag med er har varit en fest, ett oklanderligt äventyr.
vi har skrattat, gråtit, skolkat och - framförallt - ätit tillsammans, många av er har jag träffat veckans alla skoldagar, och mer än ofta någon blöt helgkväll också.
tillsammans har vi färgat hår, kuggat på prov, överlevt kristianstadsdagarna, gnällt över lärare, blivit myndiga, tagit körkort, börjat jobba och framförallt; tagit studenten.
det var ni som skällde på mig när jag gick hem med fel killar, det var ni som tog hand om mig när jag druckit mig alldeles för full. det är ni som tröstar mig när jag är ledsen, det är ni som fyller i mina meningar, och det är framförallt ni som alltid fått mig att må så himla bra.
jag överlever inte utan er.
alla är ni guld värda, och det är speciellt er gamla c4kompisar som jag tänker på när jag sätter mig på golvet och gråter.
fan, tjejer, vi är vuxna nu. vi kommer aldrig mer träffas utanför h-huset och diskutera i evigheter vart vi ska käka dagens dyra lunch, vi kommer aldrig mer sitta i sofforna på tredje våningen och vara kollektivförbannade på bronson/tord/jack/ann/kissfm. aldrig mer en graffitibaguette i parken i snålblåst, huttrandes att "men det var ändå ganska varmt". och alla ni som inte haft nöjet att dela tre gymnasieår med oss: tusen tack till er också. ni betyder.
det kommer bli så jävla tomt utan er, och allt jag kan säga är: vi måste ses.
vi måste ses.
vi måste ses.
vi måste ses.
banken är ju vårt ställe, graffiti är den ultimata lunchen och tivoliparken är vårt revir. snälla, låt oss inte tappa bort det.
alla har vi väl blivit svikna av tidigare vänner? själv har jag mest haft någon enstaka, supernära kompis, och sen flera "bekanta". ni har alla varit supernära, och ni har lärt mig att det inte ska göra ont när man mister någon så nära - det ska ta kål på en.
tusen miljoner tack för att ni funnits för mig. ni betyder mer än några ord kan beskriva.
jag älskar er.
