mikaela - ingen att tacka, alla är svin.

det är roligt att vara eftertraktad! är sån kaos på jobbet att jag tvingas jobba lördag-söndag-måndag-tisdag-fredag-lördag. lite jobbigt, men man får tänka på pengarna. och SOM OM jag skulle ha nåt bättre för mig anyway.

så sorry folks, det är ungefär it när det kommer till vad jag sysslar med om dagarna. om kvällarna gör jag langos med mina chicks och om nätterna pratar jag i telefon och förbannar dem långt åt fanders för att de hade rätt.

ska till åmund med farfar och syster och alla andra på onsdag, vår årliga sommar-middag-med-barnbarnen-i-åhus-hamn. det är unefär vad den här veckan har att erbjuda. och så jobb. och jobb. och jobb. suck, jag är fan aldrig nöjd.

 känsliga läsare varnas: djupa partier kan förekomma.

okej. alltså, jag har funderat på en grej. ganska länge, till och med.
det här med att bli kär i någon, är inte det jävligt överreklamerat?
föreställ er alla som gått hem med någon från krogen, och så har one night standet utvecklats till ett fullt fungerande kärleksförhållande? är inte det bra märkligt?
jag menar, det måste ju innebära att man - framförallt efter en natt, men även efter de flera som lär följa - först efter ett tag märker att "nämen vafan, det här känns bra, vi kör på det här". vilket i sin tur måste innebära att man lär sig älska någon. som man liksom inte var kär i från början, utan bara råkade följa med hem.
kort sagt: alla de som säger att "det finns en för alla" - dra åt helvete. det finns det inte. det finns inte en för alla, det finns många. med miljontals ovanstående exempel som bevis måste man kunna dra slutsatsen att kärleken inte behöver slå ner med en blixt och så regnar det stjärnor och så mår man som i schlagerns glada 90-tal, utan att man utan några som helst förhoppningar kan lära sig bli kär i en viss människa, bara för att det verkar smidigt eftersom det ändå finns någon i närheten? människan är ju som alla vet livrädd för att bli lämnad. samt otroligt lat.
fan också. kärleken är en jävla bluff. tänk bara på alla stackars satar som illar rundor jääävlar bara för att hitta "den rätte" och det "ska stämma" och "man känner det bara i magen när det väl händer". fan vad lurade de är. vi är så jävla lurade. och så småningom kommer de väl på det, de stackarna. finner sig i att ta hem en någorlunda hyfsad människa från krogen och lär sig så småningom att den här personen, den är jag tamigfan kär i. och de som inte lär sig får nöja sig med att leta vidare, kanske hooka upp med nån kvinnomisshandlare när det väl är försent, eller förbli ensamma nuckor som ligger döda i lägenheten en vecka innan grannarna börjar undra över stanken och ringer polisen. 
fan vad deprimerande. och så undrar man varför folk är otrogna.

men någonstans måste det trots allt finnas lite kärlek. faktiskt. för det finns ju faktiskt de som blir hopplöst förälskade på riktigt, i någon de INTE tagit hem från barrundan. faktiskt. men tänk på offrena, de är ju oftast lyckligt ovetandes om att de faktiskt älskas av någon annan, fram tills det förr eller senare kryper fram. vanligtvis med någon form av berusningsmedel inblandat. och då är det samma sak där - tänk de som inte haft en tanke på beundrarna i fråga och faktiskt får lära sig att älska dem tillbaks? samma lathet där - finns det ingen annan kan man ju nöja sig med att försöka på den som faktiskt finns tillgänglig och är villig anyway.
fan vad sorgligt egentligen.

och ja, så finns det ju den där pyttepyttepyttelilla skalan som blir tillsammans efter att ha varit hemligt förälskade i varandra i flera åååår utan att den andre vet nånting, men de är bara äckliga och onormala och vi hatar dem mest.

jag är så jävla flummig.
förlåt för ordbajsandet, jag skulle bara se hur det tog sig ut svart på vitt.

hahaha, har precis kommit tillbaka från pissmaria magdalena nere i parken. med marie, bör tilläggas, därav skrattet. jag umgås för sällan med mina nötter! nu när de har gått och stadgat sig och grejer är de ju bara jättemassor upptagna också. suck, jag känner mig som en nunna. menmen, det här måste det bli bättring på! darinslunch imorgon och langosdate i fjälkinge på torsdag. så här kan vi inte ha det, tjejer!

nu när allting blivit nytt
allt och inget kan tiden förändra
ska det bli som det var?

... jag har flyttat hem igen. och jesus, vilket tråkigt liv jag har.

har bott i fjälkinge ett tag, jobbat lite och varit allmänt trött på livet och sådär. typ. o
och det har hänt... ja, ungefär så mycket. nej, allvarligt talat, jag har haft en svintråkig helg. var ute med emma, emily och ett gäng glada göteborgare en liten runda i åhus i fredags, men gav upp redan vid halvtolvtiden. var så jävla slutkörd. man blir tydligen det av att inte göra ett piss här i livet. och det är den känslan som funnits som tema den här helgen. i lördags började mamma i vanlig ordning himla om att jag bränner ut mig - ja gud ja förresten, fet risk - så jag lekte snäll dotter och stannade "hemma" istället. som jag gjort varenda kväll nu i typ... fem dagar? men jag hade ljugit om jag påstått att det inte var skönt, jag har verkligen gått in för att göra ingenting, snackat en del med rasmus, solade när det gick, bakade, gick promenader med vovven... och kvällarna spenderades på utetrappan med en stor kopp te i allmänt perfekt depp-ton.
(en kväll fick jag ett bryt och började skriva, ni vet när man bara skriver och skriver och skriver för att man måste få ur sig alla tankar, sida upp och sida ner och man förbannar sig själv litegrann för man tycker att när folk säger "skriv ner dina tankar" så verkar de jävligt pantade, men det gjorde jag iallafall och fatta vad det hjälpte.)

annars har det väl som sagt inte hänt ett piss de senaste dagarna, och känslan jag har fångat känns mest som att jag är trött på livet. ja, på det icke-självmordsbenägna sättet då, mer uttråkad än "åh, jag skär mig i armarna och tycker jag är döhäftig"-prylen. just det, vilket bra ord. uttråkad. det är precis vad jag är. uttråkad, tråkig, åldersnojig och helt jävla slutkörd. jag är rastlös till tusen, men ändå alldeles för trött för att orka ta itu med någonting. trött som fan, både psykiskt och fysiskt.

åh, och så fick min lika-tråkig-som-alla-andra-jävla-kvällar-måndagskväll en trevlig och högst uppiggande avslutning. vi kan väl kort sagt säga att vi älskar min mobil, och vi älskar ännu mer när den signalerar om inkommande sms, vi älskar den allra allra mest när den levererar sms med ett budskap som man grämt sig halvt fördärvad över aldrig kommer. ibland älskar jag faktiskt också mitt liv, och resten av kvällen gick jag med ett stort leende på läpparna.

guess what: kristianstadsdagarna är över och det känns faktiskt jävligt skönt.

och jag pendlar mellan bottenlös förtvivlan, mest uttryckt i "vad fan har jag gjort?", och den betydligt mer trevligare lyckan över att det kanske faktiskt inte behöver vara så himla dåligt.

första fredagen är en dag vi helst inte vill tala högt om. efter att ha längtat ett helt år tog vi ut svängarna ordentligt och blev kanske lite väl dragna efter efterfesten hos gry forsell-nella och ölspelet (believe me, snabbare sätt att fylla finns helt enkelt inte) och kvällen visade sig bli högst... intressant. jag sprang in i (jodå, så fort jag fick chansen sprang jag faktiskt rakt i armarna) på Någon, och efter ett "mikaela, nu när jag har dig här vill jag inte släppa dig igen" var jag såld och kunde sålt min själ till djävulen själv utan att ens blinka, bara för att tappert få hålla mig för gråt och nicka matt till efterföljande "du vill förstås inte spendera kvällen med mig?". djävulen behövde dock inte kontaktas, det löste sig ändå. vänskapen blev lite, lite mer än vänskap i ett öltält på stora torg. ständigt med "vafan håller jag på med, vad sysslar jag med egentligen?" brottandes med "jag är waaaay to nykter för det här" i bakhuvudet visserligen, men ändå. efter ett avsked på sisådär en kvart, lämnade jag marie i vad jag betraktade var trygga händer och tog taxi "hem" till genvägen. gick visserligen tillbaka till stan för att följa marie hem igen en halvtimme senare, men hallå ja, som om jag skulle kunna sova efter den kvällen ändå.

lördagen var bara hemsk. vaknade och instämde med marie i ett gemensamt "vafan har vi gjort? vi kan aldrig visa oss på stan mer", innan jag åkte och jobbade. det gick sådär, fick vid tillfället fruktansvärt hemska flashbacks från kvällen före, och stelnade mest till mitt i en rörelse eller började chockrodna inför kunderna typ en gång i kvarten.
det var hemskt, och mina förtvivlade "varför hör han inte aaaaav sig?" blandade med "jag gör vaaad som helst, bara han så mycket som möljligtvis kan tänka sig att praaata med mig igen" fick fan inget gehör iallafall. vi gick ut, såklart, deppiga och ångerfulla as hell. vi kunde haft trevligare. med en lugnare start kvällen före hade vi nog haft fruktansvärt roligt.

söndagen spenderades med jobb och ytterligare en snabb runda på stan på kvällen. jag fick nämligen ett sms på jobbet, precis när jag gett upp hoppet, som var tvunget att sönderanalyseras, men stan var helt folktom och vi var hemma redan innan tolv igen.

måndag. vafan gjorde vi i måndags?

tisdag började bra med käk på class med min käre fader, fadersambo, syster och systerdotter. sen så... ja, vi var ute, såklart. och så hade vi bergis ångest.

onsdag åkte vi in för att titta på danssara på stora torg. duktiga tjejer, vi mötte upp måns och niclas innan förfest hos nella igen. inget ölspel, dock, och kvällen blev relativt lugn. träffade sabina vid pastavagnen, och förutom Någon är det lätt det konstigaste mötet på hela veckan.

torsdagen ägnades åt morgan i tivoliparken på barnens dag, innan bio med lillebror och lillebrorkompis. sen träffades josefine och anna, vi drack vin... sen gick det utför. jag gjorde en nyår all over again, och anders fick hämta mig vid tolv och bära in mig i källaren hemma i fjälkinge.

fredagen ägnades åt firande över att det faktiskt var en hel vecka sen förra fredagen. av samma anledning tog vi också det betydligt lugnare, ifall att vi skulle träffa på fel folk. ja, lite nostalgiångest hade vi säkert, det känns som vi inte haft annat den här veckan. vi förfestade lite hos marie med en skara väldigt opassande människor, men fan vad trevligt de också kan ha tillsammans. gick in till stan i sann kristianstadsdagarna-anda och satt bland annat på hessles uteservering en stund. jag skulle tagit fjälkingenattbussen hem, men gav ganska snart upp och våldgästade maries säng all over again.

... återstår lördag. jag tog bussen från fjälkinge efter jobbet med min smått överförfriskade mor, som lyckades med konststycket att bjuda ut mig till tre killar på tjugo minuter. i stan träffades marie och emelie, vi träffade andrej och måns med co utanför tivolirock innan vi smått neurotiska halvengagerat gick en runda, bland annat till stora torg där jag blev uppbjuden till dans av en johan från växjö som tyckte markoolio borde tillhöra mina "ungdomsfavoriter". efter en tikka från subway mötte vi upp med måns och lillebror på rese, där vi helt oskyldigt stod och väntade på tjugo över ettbussen till åhus när PLING! telefonen levererar ett sms som enligt mig kunde räddat världen. typ. och eftersom marie är en av de absolut bästa människor jag känner, så lydde jag såklart henne när hon sa "mikaela. nu stannar vi. håll käften, nu stannar vi. vi tar nästa buss", varpå en fruktansvärt nervös väntan följde. sen vart det bara trevligt, jag blev upplockad på mcdonald's och en bussresa med hemskt trevligt sällskap följde, jag fick tillochmed prata med svågern och marie fick lite matchmaking, sen gick vi genom halva åhus klockan fyra på natten och jag fick en ros stulen från någon stackares rosenbuske. allt med stackars marie som vittne. nästan hemma vände vårt sällskap för att gå den långa vägen hem till sig och vi stackars förtryckta flickor somnade vid fyra.

jag vet att jag är jävligt luddig och inte alls lätt att förstå men jag måste vara det för jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ställer mig till det här och än sålänge vill jag bara ligga lågt och vänta på att världen ska explodera så jag slipper oroa mig för eventuella konsekvenser och eftersom jag inte har stenkoll på vilka som läser det här är det faktiskt det enda sättet för dessa vilka att få veta någorlunda. marie gillar honom iallafall, det är alltid nåt?

idag har tillbringats med underbarmarie på kristianstadspizzerian, där det ätits ost utav bara helvete, sen vart det tellmepassning en runda. nu sitter jag här, med mobilen inom behörigt avstånd. vafan har jag gjort?

åh, och bryan adams var sjukt bra.

en dag kvar...

 - men mikaela, jag tänkte på det... förköp, är det klokt det?
 - va? vadå "klokt"?
 - ja, jag menar... tänk nu om det öser ner den dagen? då måste ni ju åka dit ändå.
 - (suck) men farfar, det är liksom inte riktigt på grund av vädret vi ska dit.

farfar fick rätt igen. fan också.

nu flyttar jag till marie!!

helt okej dag.
vaknade av alarmet, den jävla signalen borde förbjudas, och tog bussen in till stan och sen vidare mot fjälkinge för att träffa favoritfarfar och marita. lånade skrivaren och fick kaffe, sen bar det iväg på en liten biltur. jag börjar kunna det här med att köra bil...!
vi körde om fjälkinge över till viby och gick till gammelfarmors grav. 102 år skulle hon fyllt idag, minsann.
tillbaks i bromölla  fick vi mat, och sen vart det lite allvarsnack innan jag körde till fjälkinge (jodå, med marita i bilen!!) och gick hem till min kära mor. mobilen glömde jag såklart i bilen, så det var bara att gilla läget och åka in till stan för att hämta min älskling igen. hejhej, jag är sjukligt beroende. vi tog med oss mat hem till syster och käkade en sen mor-döttrar-dotterdotter-lunch, innan det var bussen tillbaka till stan som gällde.

nu har papps och hjördis gjort nåt galet och åkt på BIO mitt sådär på måndagskvällen, vad jag vet utan någon som helst slags planering. nåväl, de överlever väl. jag har iallafall fått min lön, om än lite sent, och imorgon blir det malmö med måns och antagligen också äntligen en inskrivning på körskolan. på kvällen antagligen tjejmiddag.
suck. och jag som trodde jag var rik för en stund.

nu ska jag ha msn-date med maddish och marie, sen ska jag minsann lägga mig på soffan med "en oväntad semester". haha, marian keyes är så jäkla ball. (har man inte bengt ohlssons underbara "den där lilla stunden av närhet", som jag för övrigt är sjukt sugen på att läsa exakt precis just nu, får man ta till reservplanerna.)

haha, hade skoj som satan igår!
förfestade lite hos favoritemelie i vä, sen vart det bussen in till stan där vi började lite lugnt på hessle med varsin grogg, som jag tjänade ihop genom att dricka nåt svinäckligt hopkok av äppelvodka, honung och socker som emelie utmanade mig med. på hessle träffade vi iallafall oscar som blivit av med sitt kompisgäng, han anslöt till oss och vi stack så småningom bort en runda till biljard, efter att emelie misshandlat oscars mer... intimare delar. på biljard var det fullt ös, oscar träffade sina kompisar, vi träffade emanuel och alla shotade tequila, på en av oscarkompisarnas räkning. senare fortsatte hela gänget bort till frimus, där det bara var halvöppet och alltså inget inträde, och där vi fick ytterligare drinkar betalda av Den Adlige Filip.
efter att ha väntat på marie som fick leka mamma, sagt adjö till oscar, delat en tikka på subway, och till på köpet haft en härligt trevlig pratstund med två killar som skulle cykla till hammar, tog vi sista nattbussen hem. eller ja, till vä. och det var DÄR, gott folk, som det verkligen hände grejer!

- marie, marie. MARIE!! full-erik sitter längst bak i bussen, i mitten. MARIE!!
-  mikaela, KIR SITTER BREDVID!!

resten av bussresan var... en upplevelse.

- ni får FÖRFAN se till att höra av er nån gång!!
- jaja, har jag ert nummer då?
- tja, du har mitt iallafall.
- åfan, är det du som är "mikaela snygg" i min telefonbok!?

tacktack, säger man då. tacktack, och ha det så trevligt i bulgarien killar.

jodå, så vi hade riktigt riktigt jättetrevligt. bautamycket, faktiskt. och det är nog bara vi som kan gå ut en kväll med målet "nu har vi riktigt kul ikväll tjejer", och verkligen ser till att ha det.


efter ytterligare en dag med tjejerna, intagandes mat men för en gångs skull i sommarvädret (när ska det bli sommar igen?) och ett nästan bort-lovande till jobb över kristianstadsdagarna, ytterligare en sötjacob-träff på bussen och äntligen åtminstone en maskin tvätt i tvättmaskinen, så har denna söndagen snart också gått. en jävligt trevlig en, visserligen, och snart är det kristianstadsdagarna. planerar att ta det lugnt hela kvällen, tvätta lite, plocka undan och ta en lång dusch. lite mat hade också suttit fint för tillfället, faktiskt.

imorgon blir det farfar och övningskörning. håll er inomhus.