konsten att överleva lärde jag mig när jag var sju.
hittade min lilla röda bok från högstadiet, den där jag samlade visdomar i.
den som ser sig över axeln får en snyting framifrån, den som ser framåt får en spark där bak. den som ligger ner får känna golvet explodera under sig, den som står högst faller således tyngst. jag vet, för jag har gått i livets hårda skola precis som alla jag känner, och precis som dom vet jag att det bara finns ett motto värt att rätta sig efter: allt som inte tar kål på mig gör mig starkare.
min bibel! hör bara:
går det att få tillbaka det där fria flickleendet, eller är det som med oskulden - har man en gång förlorat den, så har man?
eller:
varför skulle det vara mer värt att hoppa över ribban än att gå rakt under den?
... fan vad dåligt jag mådde.
Kommentarer
Trackback
