mikaela - ingen att tacka, alla är svin.

guess what: kristianstadsdagarna är över och det känns faktiskt jävligt skönt.

och jag pendlar mellan bottenlös förtvivlan, mest uttryckt i "vad fan har jag gjort?", och den betydligt mer trevligare lyckan över att det kanske faktiskt inte behöver vara så himla dåligt.

första fredagen är en dag vi helst inte vill tala högt om. efter att ha längtat ett helt år tog vi ut svängarna ordentligt och blev kanske lite väl dragna efter efterfesten hos gry forsell-nella och ölspelet (believe me, snabbare sätt att fylla finns helt enkelt inte) och kvällen visade sig bli högst... intressant. jag sprang in i (jodå, så fort jag fick chansen sprang jag faktiskt rakt i armarna) på Någon, och efter ett "mikaela, nu när jag har dig här vill jag inte släppa dig igen" var jag såld och kunde sålt min själ till djävulen själv utan att ens blinka, bara för att tappert få hålla mig för gråt och nicka matt till efterföljande "du vill förstås inte spendera kvällen med mig?". djävulen behövde dock inte kontaktas, det löste sig ändå. vänskapen blev lite, lite mer än vänskap i ett öltält på stora torg. ständigt med "vafan håller jag på med, vad sysslar jag med egentligen?" brottandes med "jag är waaaay to nykter för det här" i bakhuvudet visserligen, men ändå. efter ett avsked på sisådär en kvart, lämnade jag marie i vad jag betraktade var trygga händer och tog taxi "hem" till genvägen. gick visserligen tillbaka till stan för att följa marie hem igen en halvtimme senare, men hallå ja, som om jag skulle kunna sova efter den kvällen ändå.

lördagen var bara hemsk. vaknade och instämde med marie i ett gemensamt "vafan har vi gjort? vi kan aldrig visa oss på stan mer", innan jag åkte och jobbade. det gick sådär, fick vid tillfället fruktansvärt hemska flashbacks från kvällen före, och stelnade mest till mitt i en rörelse eller började chockrodna inför kunderna typ en gång i kvarten.
det var hemskt, och mina förtvivlade "varför hör han inte aaaaav sig?" blandade med "jag gör vaaad som helst, bara han så mycket som möljligtvis kan tänka sig att praaata med mig igen" fick fan inget gehör iallafall. vi gick ut, såklart, deppiga och ångerfulla as hell. vi kunde haft trevligare. med en lugnare start kvällen före hade vi nog haft fruktansvärt roligt.

söndagen spenderades med jobb och ytterligare en snabb runda på stan på kvällen. jag fick nämligen ett sms på jobbet, precis när jag gett upp hoppet, som var tvunget att sönderanalyseras, men stan var helt folktom och vi var hemma redan innan tolv igen.

måndag. vafan gjorde vi i måndags?

tisdag började bra med käk på class med min käre fader, fadersambo, syster och systerdotter. sen så... ja, vi var ute, såklart. och så hade vi bergis ångest.

onsdag åkte vi in för att titta på danssara på stora torg. duktiga tjejer, vi mötte upp måns och niclas innan förfest hos nella igen. inget ölspel, dock, och kvällen blev relativt lugn. träffade sabina vid pastavagnen, och förutom Någon är det lätt det konstigaste mötet på hela veckan.

torsdagen ägnades åt morgan i tivoliparken på barnens dag, innan bio med lillebror och lillebrorkompis. sen träffades josefine och anna, vi drack vin... sen gick det utför. jag gjorde en nyår all over again, och anders fick hämta mig vid tolv och bära in mig i källaren hemma i fjälkinge.

fredagen ägnades åt firande över att det faktiskt var en hel vecka sen förra fredagen. av samma anledning tog vi också det betydligt lugnare, ifall att vi skulle träffa på fel folk. ja, lite nostalgiångest hade vi säkert, det känns som vi inte haft annat den här veckan. vi förfestade lite hos marie med en skara väldigt opassande människor, men fan vad trevligt de också kan ha tillsammans. gick in till stan i sann kristianstadsdagarna-anda och satt bland annat på hessles uteservering en stund. jag skulle tagit fjälkingenattbussen hem, men gav ganska snart upp och våldgästade maries säng all over again.

... återstår lördag. jag tog bussen från fjälkinge efter jobbet med min smått överförfriskade mor, som lyckades med konststycket att bjuda ut mig till tre killar på tjugo minuter. i stan träffades marie och emelie, vi träffade andrej och måns med co utanför tivolirock innan vi smått neurotiska halvengagerat gick en runda, bland annat till stora torg där jag blev uppbjuden till dans av en johan från växjö som tyckte markoolio borde tillhöra mina "ungdomsfavoriter". efter en tikka från subway mötte vi upp med måns och lillebror på rese, där vi helt oskyldigt stod och väntade på tjugo över ettbussen till åhus när PLING! telefonen levererar ett sms som enligt mig kunde räddat världen. typ. och eftersom marie är en av de absolut bästa människor jag känner, så lydde jag såklart henne när hon sa "mikaela. nu stannar vi. håll käften, nu stannar vi. vi tar nästa buss", varpå en fruktansvärt nervös väntan följde. sen vart det bara trevligt, jag blev upplockad på mcdonald's och en bussresa med hemskt trevligt sällskap följde, jag fick tillochmed prata med svågern och marie fick lite matchmaking, sen gick vi genom halva åhus klockan fyra på natten och jag fick en ros stulen från någon stackares rosenbuske. allt med stackars marie som vittne. nästan hemma vände vårt sällskap för att gå den långa vägen hem till sig och vi stackars förtryckta flickor somnade vid fyra.

jag vet att jag är jävligt luddig och inte alls lätt att förstå men jag måste vara det för jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ställer mig till det här och än sålänge vill jag bara ligga lågt och vänta på att världen ska explodera så jag slipper oroa mig för eventuella konsekvenser och eftersom jag inte har stenkoll på vilka som läser det här är det faktiskt det enda sättet för dessa vilka att få veta någorlunda. marie gillar honom iallafall, det är alltid nåt?

idag har tillbringats med underbarmarie på kristianstadspizzerian, där det ätits ost utav bara helvete, sen vart det tellmepassning en runda. nu sitter jag här, med mobilen inom behörigt avstånd. vafan har jag gjort?

åh, och bryan adams var sjukt bra.