just can't let you think I'm crazy.
... jag har flyttat hem igen. och jesus, vilket tråkigt liv jag har.
har bott i fjälkinge ett tag, jobbat lite och varit allmänt trött på livet och sådär. typ. o
och det har hänt... ja, ungefär så mycket. nej, allvarligt talat, jag har haft en svintråkig helg. var ute med emma, emily och ett gäng glada göteborgare en liten runda i åhus i fredags, men gav upp redan vid halvtolvtiden. var så jävla slutkörd. man blir tydligen det av att inte göra ett piss här i livet. och det är den känslan som funnits som tema den här helgen. i lördags började mamma i vanlig ordning himla om att jag bränner ut mig - ja gud ja förresten, fet risk - så jag lekte snäll dotter och stannade "hemma" istället. som jag gjort varenda kväll nu i typ... fem dagar? men jag hade ljugit om jag påstått att det inte var skönt, jag har verkligen gått in för att göra ingenting, snackat en del med rasmus, solade när det gick, bakade, gick promenader med vovven... och kvällarna spenderades på utetrappan med en stor kopp te i allmänt perfekt depp-ton.
(en kväll fick jag ett bryt och började skriva, ni vet när man bara skriver och skriver och skriver för att man måste få ur sig alla tankar, sida upp och sida ner och man förbannar sig själv litegrann för man tycker att när folk säger "skriv ner dina tankar" så verkar de jävligt pantade, men det gjorde jag iallafall och fatta vad det hjälpte.)
annars har det väl som sagt inte hänt ett piss de senaste dagarna, och känslan jag har fångat känns mest som att jag är trött på livet. ja, på det icke-självmordsbenägna sättet då, mer uttråkad än "åh, jag skär mig i armarna och tycker jag är döhäftig"-prylen. just det, vilket bra ord. uttråkad. det är precis vad jag är. uttråkad, tråkig, åldersnojig och helt jävla slutkörd. jag är rastlös till tusen, men ändå alldeles för trött för att orka ta itu med någonting. trött som fan, både psykiskt och fysiskt.
åh, och så fick min lika-tråkig-som-alla-andra-jävla-kvällar-måndagskväll en trevlig och högst uppiggande avslutning. vi kan väl kort sagt säga att vi älskar min mobil, och vi älskar ännu mer när den signalerar om inkommande sms, vi älskar den allra allra mest när den levererar sms med ett budskap som man grämt sig halvt fördärvad över aldrig kommer. ibland älskar jag faktiskt också mitt liv, och resten av kvällen gick jag med ett stort leende på läpparna.
har bott i fjälkinge ett tag, jobbat lite och varit allmänt trött på livet och sådär. typ. o
och det har hänt... ja, ungefär så mycket. nej, allvarligt talat, jag har haft en svintråkig helg. var ute med emma, emily och ett gäng glada göteborgare en liten runda i åhus i fredags, men gav upp redan vid halvtolvtiden. var så jävla slutkörd. man blir tydligen det av att inte göra ett piss här i livet. och det är den känslan som funnits som tema den här helgen. i lördags började mamma i vanlig ordning himla om att jag bränner ut mig - ja gud ja förresten, fet risk - så jag lekte snäll dotter och stannade "hemma" istället. som jag gjort varenda kväll nu i typ... fem dagar? men jag hade ljugit om jag påstått att det inte var skönt, jag har verkligen gått in för att göra ingenting, snackat en del med rasmus, solade när det gick, bakade, gick promenader med vovven... och kvällarna spenderades på utetrappan med en stor kopp te i allmänt perfekt depp-ton.
(en kväll fick jag ett bryt och började skriva, ni vet när man bara skriver och skriver och skriver för att man måste få ur sig alla tankar, sida upp och sida ner och man förbannar sig själv litegrann för man tycker att när folk säger "skriv ner dina tankar" så verkar de jävligt pantade, men det gjorde jag iallafall och fatta vad det hjälpte.)
annars har det väl som sagt inte hänt ett piss de senaste dagarna, och känslan jag har fångat känns mest som att jag är trött på livet. ja, på det icke-självmordsbenägna sättet då, mer uttråkad än "åh, jag skär mig i armarna och tycker jag är döhäftig"-prylen. just det, vilket bra ord. uttråkad. det är precis vad jag är. uttråkad, tråkig, åldersnojig och helt jävla slutkörd. jag är rastlös till tusen, men ändå alldeles för trött för att orka ta itu med någonting. trött som fan, både psykiskt och fysiskt.
åh, och så fick min lika-tråkig-som-alla-andra-jävla-kvällar-måndagskväll en trevlig och högst uppiggande avslutning. vi kan väl kort sagt säga att vi älskar min mobil, och vi älskar ännu mer när den signalerar om inkommande sms, vi älskar den allra allra mest när den levererar sms med ett budskap som man grämt sig halvt fördärvad över aldrig kommer. ibland älskar jag faktiskt också mitt liv, och resten av kvällen gick jag med ett stort leende på läpparna.
Kommentarer
Trackback
