där livet inte fanns.

ja, vart ska jag börja?

torsdagen bjöd som sagt på tellmepassning och hemflytt till favoritmadde i favorithässleholm. det gick bra och sådär, jag mötte upp marie med en pasta som åts på ett inställt tåg ("det luktar HUND här!") och så småningom kom vi på ett icke-inställt pågatåg istället. i hässleholm mötte maddish upp oss på stationen, som den förtryckta kvinna hon är, och vi satte såklart genast igång med att göra mat. en 30+runda på ica kvantum följde, där vi laddade rejält inför vårt kollektiv (läs: midsommarfirande), med handelslista och allt. shoppingrundan resulterade bland annat i fem kilo nypotatis och gräddfil för 64 spänn, för den som vill veta.
klockan 11 på kvällen blev vi rastlösa och fick ett ryck som bara vi kan få. vi cyklade en halvmil till ett mcdonalds (hejhej, hungriga är vi) för att sedan cykla tillbaka samma halvmil i ösregn. det blir en mil sammanlagt, kom inte och påstå att vi är lata.

midsommarafton:
efter att ha skämtat om hur stressigt vi skulle få, blev vi varse om att vi faktiskt hade rätt för en gångs skull. frukost blev det, efter en halvtimme planeringsmöte med tillhörande schema ("16.00: duschning av samtliga"), sen gjorde vi oss snabbt i ordning för att åka en tripp till den stora staden kristianstad, främst för att hämta alkoholhaltiga drycker till marie men också för att köpa trendriktiga leggings till mig och madde.
ja, vi gick på stan. ja, på midsommarafton. ja, trots att vi hade så lite tid.
det blev dessutom inte mycket bättre av att vi missade vårt inplanerade tåg och kom på att vår backup-plan med tåget en halvtimme senare gick i stöpet av den enkla anledningen att det helt enkelt inte gick nåt backup-tåg en halvtimme senare. alltså: vår underbart vackra morgonplanering gick käpprent åt skogen och för att spara tid hafsade vi ihop ett nytt sådant, nu under namnet "krismöte", över lunchen.
tillslut kom vi iallafall tillbaka till hässlehåla, och snart var vi back on track igen. marie tog sig an den stackars laxen, som blev mycket proffsigt rensad, och sen var det bara att gilla läget och börja skrubba nypotatis. sisådär en fem kilo, och då hade vi rensat bort de stora i affären, för de är ju inte goda. mycket potatis blev det, med andra ord.
vid halv sex gick vi för att hämta folket på tågstationen, varpå de knappt hann innanför dörrarna innan det började shotas. snabb takt, mycket sprit. det kan bara sluta på ett sätt, och redan efter maten var alla as kalas, vid tio börjades det spys och badas i ankdammar och vid tolv hade alla däckat. utom marie och carro, som fick diska disk i två timmar.
själv gick jag och lade mig vid halv ett, somliga skulle ju upp och jobba, men precis när jag lyckats nicka till kvart över två ringde meg, och sen var det bara att gilla läget till klockan tre, då jag gick upp för att vara social med de andra. det gick sådär, så vid halv fyra började vi äta igen. då hade daniel kvicknat till, och josse med för den delen, så då blev det eftersnack, men vid fem gick vi och lade oss för gott. utom henke då, som nu gick upp och började efterfesta alldeles själv med stereon på högsta volym. dagens ungdom alltså...

halv tolv började jag jobba, tillsammans med en febrig nina och en linda som var minst lika bakis som jag själv. vi var en trevlig trio, och en hyfsat trevlig arbetsdag blev det.
på kvällen blev det tillbaks till hässleholm och mina hönor, som hade varit och handlat igen. vi åt dyr gräddfil, billig potatis, marängswass (schisch fast utan bananer och grädde. grädden hade sebastian nämligen hällt ut över källargolvet på midsommarnatten. "alltså, det var fluffs fel! jag skulle ju faktiskt hälla på honom, men han flyttade sig!!") och sen däckade vi i soffan med chips och caesardipp. typ löjligt gott.
somnade som små grisar gjorde vi också för den delen, och morgonen därpå sprang jag och marie till tåget - jodå, sprang - och jag åkte och jobbade igen, med samma trevliga människor som dagen före. vi gillar trevliga människor!

så ungefär så såg min midsommar ut, och efter en hel del missöden hade vi faktiskt jävligt roligt.
och så kan jag ha världens finaste kompisar också, men det är bara en parantes. jag älskar oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0