mikaela - ingen att tacka, alla är svin.

sådärja, då var det hejdå med ryssarna och tillbaka till den kalla verkligheten igen. en vecka går så fort.

efter första intensiva dygnet med mina små skyddslingar gick det hyfsat bra resten av veckan också. några småmisstag och smärre katastrofer rikare sa vi slutligen adjö till dem alla i söndags morse, bara en timme sena. alla grät och var helt förtvivlade och vi fick presenter (bland annat en tandpetehållare i form av en rysk gumma - i år igen!) och alla grät lite till och sen fick en av tjejerna ett bryt på zebbes axel och vi ställde glatt upp på alla fotograferingarna innan vi snabbt som ögat kastade in dem i bussen för att inte bryta ihop själva. resten av dagen var allmänt kass och vi ville inte riktigt erkänna för oss själva att vi faktiskt saknade dem redan.

(däremot fick vi städa vandrarhemmet efter dem kvart i sju nästa dag, och då var det lite svårt att tycka bra om dem.)


lördag: världen rasade samman och all ork gick ur mig. jag sov i konserthusets entré och såg tydligen så pass sorglig ut att den ryska kepskillen erbjöd sig att klia mig på ryggen. zebbe erkände efteråt att han faktiskt inte vågat prata med mig för jag såg så arg ut, och orken återkom inte på hela dagen. den är fortfarande borta.

dagen har spenderats med syster och tellme på ride genom kristianstads samtliga (nåja, nästan iallafall) lågprisbutiker på jakt efter 1) en uppsättning plastporslin till stundande midsommarcampingen, och 2) en uppblåsbar luftmadrass till stundande midsommarcampingen. det gick bra, för er som vill veta.
imorgon blir det utekäk och drinkar med mikaela och gänget. kan bli trevligt, iallafall om jag kan lura av min käre far lite pengar. sånt underlättar nämligen.

fy fan vad jag är trött.