allt vi en gång trodde på.


helt otroligt. gick in lugnt, glad som få, öppnade med ett oskyldigt "vet du vaaad?". sen bara... blev jag helt paff.

- jag har fått praktikplats i stockholm. på dramaten.
- nähä?

inga tendenser till förutfattade uttryck, nickar nöjt och vågar knappt hoppas på det bästa.

- men vad... vad spännande!

dör en stund och funderar på ambulans innan det mycket viktiga och obligatoriska följer:

- hur blir det med boende och sådär då?

berättar kort och pustar ut. dust 1 är över.

min pappa är inte sjuk, han är bara på bra humör. 


to be continued...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0