mikaela - ingen att tacka, alla är svin.

ibland tar jag fram mina tre vita skokartonger från nedersta lådan i min byrå, de tre skokartongerna i olika storlekar som ändå passar så jäkla bra tillsammans i just den lådan, som om de vore gjorda för den.
sen öppnar jag dem och försvinner tillbaks i tiden. 
tidningsutklipp, gamla foton, brev, biljetter, enstaka dagboksanteckningar, vykort, teaterprogram... här finns tillochmed det blekblå psalmhäftet från skolavslutningen i nian, totalt tillskrynklat och nedvätt med tårar. 
jag har aldrig varit någon samlare, tro inte det. men tro inte heller att jag inte försökt, jag har samlat pogs och klistermärken och böcker och affischer och frida-tidningar och spelkulor som alla andra. men det har liksom aldrig riktigt hållit. så jag har nöjt mig med mina skolådor. där har jag samlat på minnen.