finns ingenting att vara rädd för här.

¤ kom till skolan.
¤ bråkade med bronzie.
¤ diskuterade med tjejerna.
¤ bråkade med b - igen.
¤ bråkade med jack. (egentligen bråkade vi inte, det var mest jag som skrek. jack satt mest tyst och höll med.)
¤ marie dök upp, sur som en liten citron. "jag är skitsur, jävla pissdag." - "välkommen i gemenskapen" sa vi och gick och käkade äcklig mat med efterföljande kaffe på stammishaket.

på arbetslivlektionen blev livet genast mycket bättre, bland soffor och toaletter, och sen gick filosofin hyfsat snabbt tack vare en pantad 40-talist som skrivit insändare i älsklingskristianstadsjävlabladet.
och jag har kommit på att jag saknar min emily sjukt mycket, längesen vi sågs nu.
EMILY NIKLASSON, VI MÅSTE SES! (helst igår.)

... och någonstans mitt i allt detta klarade johanna halkan galant, precis som vi sa hon skulle göra. grattis för fan, äckelunge.


Kommentarer
Postat av: En du känner

Blää, för text o bronzie

2007-09-25 @ 20:56:14
Postat av: Mikaela

Gaaah, vem känner jag!?

2007-09-25 @ 21:00:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0