mikaela - ingen att tacka, alla är svin.

           you could not live without me you said - so baby, how come you're not dead yet?


får jag vara ensam för länge fastnar jag bara i gamla tankar. inte bra. inte bra alls. kommit på att jag borde vara glad att jag fortfarande lever och har hedern någorlunda i behåll. somliga stunder har det nämligen varit nära att gå käpprätt åt skogen. någon gång om ännu längre tid ska jag gå igenom de minnena på riktigt och kanske komma fram till en slutsats. just nu är jag rädd att jag bara blir arg.

m är i färlöv, jag ska till tandläkaren snortidigt imorgon fastän jag egentligen har sovmorgon och ska alltså sova själv för första gången på jag vet inte hur länge. tiden fram till läggdags kommer dessutom bli seg och långdragen och dryg som sirap. kanske borde göra nåt absolut oväntat och städa garderoben? den muntliga stilanalysen på tio minuter i svenska c som jag med största sannolikhet ska genomföra imorgon är ju bara onödigt att börja på. aldrig hört talas om improvisation? annars är det ju ingen sport.
undrar hur mycket kläder jag har egentligen?