du får inte röra vid mitt hjärta.


du får inte riva mina murar, som jag omsorgsfullt har byggt

om du inte skyddar mina drömmar så att jag kan somna tryggt

du får inte ha mig som en dröm, när jag vill vara din verklighet

du får inte säga att du hoppas, om du inte tror du vet



i know, i'm a sucker för vackra ord. för det finns ju så många.
(ovanstående blogginlägg ett ypperligt exempel på detta.)
löv ja.

jepp, det är en sådan kväll. jag vältrar mig i ord. skrivna, sagda, dokumenterade, filmade, ännu bara ett fragment i huvudet. jag har till och med sjunkit så jäkla lågt att ligger och läser "meningen med livet": shit, är jag söndagsdeppig eller? no shit.

må gud förlåta mig, höll jag på att säga. men det gjorde han alltså inte.

har varit en jättemysig helg iallafall, trots mindre mentala treårsfasoner. fredagen ängades ju såklart åt att fira världens bästa marie som numera är hela nitton år ung och redan redo för di tjugi. gammelsjuk som man är blev det ju på doktorns begäran en väldigt lugn kväll med apgod lasagne, lite vin, spel och allmänt trevlande. lördagen bjöd på ytterligare festligheter, denna gång i metropolen hanaskog hos m:s vackraste sida av släkten. mycket god mat där med (har varit en riktigt matbillig helg, haha) med ytterligare några av de gulligaste människorna i världen. 
så kom söndagen, och en släng av pappasjuka gjorde att det blev åhusbesök "hem" till evavägen med kaffe och mys med kisarna. min pappa är bäst! (och vi ska för övrigt ha pappa/dotter-date på "quantum of solace" på tisdag. det ni!)
en snabb sväng på julmarknaden på det, och sedan dess har jag parkerat mig i soffan med filt och magvärk, enbart uppstigen några minuter för att intaga den superba måltid som beredes helt utan min inverkan. skönt!

jag ger upp en stund i vinterrusket. det är okej va? passet är hämtat, euron svindyrt inväxlad och tvättid beställd. på torsdag flyr jag landet, gott folk. passa på att njut, jag kanske kommer tillbaka.

nu - åter till soffan och lite nostalgiska minnen från http://www.kristianstadsbloggen.se/ och dagboksanteckningar från förr i världen. 

och jag lärde mig vara stark, aldrig be om lov, alltid le - aldrig darra när andra ser.
men jag darrade.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0