this is your life, you made it this far.

sitter i studion och är så jäkla trött på jack så det är sanslöst. här är det meningen att vi ska göra studentradio, jävligt bra studentradio till på köpet, på tre veckor. tre veckor. det är typ som att göra en långfilm på ett dygn. alla är helt sönderstressade och har ingen inspiration över huvudtaget.
och DÅ har vår kära pedagog till lärare mage till att läsa igenom våra - efter omständigheterna riktigt jävla proffsiga - reportage och komma med sitt jäkla "hur vore det om du tog med det här också? och det här... och det här... och du måste ju bara ha med det här också, det tycker jag verkligen, du kan liksom inte göra ett radioprogram om tomater och bara skita i att ta med lite om afrikanska myrors parningsritualer." 
och, inte att förglömma, den officiella dödsstöten: "ni är faktiskt MP3or nu!" - javisst är vi det, vi vet vilken årskurs vi går i, vi vet hur gamla vi är och om vi mot all förmodan skulle få för oss att ens se till så mycket som en liten tendens till att glömma bort det så är ju du så vänlig och påpekar det varje gång vi ses. visst fan hade vi kunnat göra ett bra radioprogram, precis så som du skulle vilja ha det (d.v.s. i storlek mega), men vi är inte mer än människor - 3 veckor räcker inte, vi är ju faktiskt MP3or med en stundande student och 100 andra projekt att göra jävligt bra.

(missförstå mig inte. jag älskar att göra radio. jag älskar det och jag vet själv med mig att det inte kommer vara ett enda fel på mitt program, för jag kommer tillbringa all ledig tid på att klippa till och finputsa och göra jävligt bra. men jag kommer inte bli nöjd för det. tre veckor, gott folk. tre veckor.)


åh, och håret är rött.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0