these days the stars ain't out of reach.

hej gud.
hur kan någon som inte ens finns i närheten ändå ta så jävla mycket plats och ork?
varför finns det idioter?
vad kan man göra när man inte kan göra mer?
när ska jag lära mig tänka innan jag öppnar käften?

hör av dig när du har svar.
tack gud. och amen.


(nu ska jag göra mig iordning för att köra brumbrumbilen till fjälkinge för pickup av johanna, innan det blir spöa skiten ur grabbarna på näsby bowling. trevlig helg för fan.)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0