since you're gone, you're everywere.

jodå, här sitter jag i pyjamasbyxor och äter chrunch, lyssnar på deppmusik och tänker tillbaka på den där dagen för ganska exakt ett år sedan. vilket osökt får mig att som alltid börja tänka på christoffer, vilket i sin tur leder till att jag är körd. allt är skit, livet är orättvist och alla människor är själviska. fråga madde, hon fattar.
jag tänker på den där första fredagen på kristianstadsdagarna anno -07, jag tänker på den där andra lördagen på desamma, jag tänker på begravningen och jag tänker på såna löjliga incidenter som den där natten då jag vaknade av att jag grät efter "stoffe" och den manliga individen som vid tillfället låg bredvid och som definitivt inte heter stoffe, vaknade och undrade varför i helvete jag stönade efter något annat namn än hans. vilket i sin tur leder till att jag börjar tänka på den manliga individen i fråga, vilket gör att jag börjar tänka på vissa noga utvalda andra manliga individer och vad de sagt och gjort och inte sagt och inte gjort. konstigt, vissa stannar hjärnan upp lite extra länge på...
fluctuat nec mergitur.

jobbade 13-20, fick stressa till bussen och kom på lagom till jag kom fram att jag hade helt fel avgångstid i huvudet. vilket innebär att jag panikringde bästissyster kvart i ett och avbröt hennes barnfria shoppingtur för att köra mig till jobbet.
vilket hon självklart gjorde. min syster är bäst!

nu skulle jag egentligen varit i åhus och totalsanera källaren. dessvärre hittar jag inte bilnyckeln, pallar inte ta bussen och kan inte ringa m och fråga eftersom han står och skriker framför en morfarsgammal diva med pudelkryll på stora scenen i tivoliparken. med tanke på att 8 tomma ölburkar mötte mig när jag kom från jobbet, tror jag dessutom inte han lär stå säkert stadigt.
nu ska jag lägga mig på soffan och slötitta på teve.

(för övrigt blir det utgång imorgon.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0