school's out for ever.

mina hönor! mina underbaringar, mina alldeles egna, glittrande tjejer!
mina darlings, mina prinsessor!
ni är bäst, vet ni det? absolut bäst, i särklass absolut bäst.
älsklingar! hur ska jag kunna klara mig utan er?
i tre år har ni förgyllt min vardag. vissa lite mindre, vissa lite längre, och somliga riktigt länge.
tack för att ni finns, och tack för att ni står ut med mig!
varje dag med er har varit en fest, ett oklanderligt äventyr.
vi har skrattat, gråtit, skolkat och - framförallt - ätit tillsammans, många av er har jag träffat veckans alla skoldagar, och mer än ofta någon blöt helgkväll också.
tillsammans har vi färgat hår, kuggat på prov, överlevt kristianstadsdagarna, gnällt över lärare, blivit myndiga, tagit körkort, börjat jobba och framförallt; tagit studenten.
det var ni som skällde på mig när jag gick hem med fel killar, det var ni som tog hand om mig när jag druckit mig alldeles för full. det är ni som tröstar mig när jag är ledsen, det är ni som fyller i mina meningar, och det är framförallt ni som alltid fått mig att må så himla bra.
jag överlever inte utan er.
alla är ni guld värda, och det är speciellt er gamla c4kompisar som jag tänker på när jag sätter mig på golvet och gråter.
fan, tjejer, vi är vuxna nu. vi kommer aldrig mer träffas utanför h-huset och diskutera i evigheter vart vi ska käka dagens dyra lunch, vi kommer aldrig mer sitta i sofforna på tredje våningen och vara kollektivförbannade på bronson/tord/jack/ann/kissfm. aldrig mer en graffitibaguette i parken i snålblåst, huttrandes att "men det var ändå ganska varmt". och alla ni som inte haft nöjet att dela tre gymnasieår med oss: tusen tack till er också. ni betyder.
det kommer bli så jävla tomt utan er, och allt jag kan säga är: vi måste ses.
vi måste ses.
vi måste ses.
vi måste ses.
banken är ju vårt ställe, graffiti är den ultimata lunchen och tivoliparken är vårt revir. snälla, låt oss inte tappa bort det.
alla har vi väl blivit svikna av tidigare vänner? själv har jag mest haft någon enstaka, supernära kompis, och sen flera "bekanta". ni har alla varit supernära, och ni har lärt mig att det inte ska göra ont när man mister någon så nära - det ska ta kål på en.
tusen miljoner tack för att ni funnits för mig. ni betyder mer än några ord kan beskriva.
jag älskar er. 


Kommentarer
Postat av: madde

Mickis, du är så jävla bra. och jag hoppas du vet det. (om inget annat så vet du det nu.)



Vi borde ta en graffitilunch någon dag snart, allihoooopa! =)

2008-06-11 @ 20:43:24
URL: http://maddesmatorgier.blogg.se/
Postat av: fia

MIKAELA! <333333

2008-06-12 @ 12:37:21
Postat av: amelie

fan vad jag saknar er! tiden var kort men underbar. när ses vi? jag är på, det vet ni.

2008-06-15 @ 22:35:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0