in your heartbeat I am home.
körde och lämnade finast vid hässleholms station i fredags. det var inte kul. inte kul alls. jag hatar åre.
tog bilen tillbaks och försökte hålla tillbaka tårarna - jag LOVAR att jag själv blev förvånad över hela min överdrivna separationsångest-grej, LOVAR! - och det dröjde fan i mig inte fem minuter innan jag fick ett sånt där "puttenuttnutt, saknar dig redan, pusselipuss, älskar dig, puttnutt"-sms. det var hemskt. det var hemskt att lämna honom på ett tåg som man bara visste skulle ta honom megalångt ifrån mig, det var hemskt att få låna hans bil och köra hela vägen hem alldeles ensam, det var hemskt att veta att man from now on bara inte KAN träffa honom på en miljon tid. försökte räkna efter hur länge vi hittills varit ifrån varandra som längst, kom fram till ungefär 14 timmar.
det var hemskt.
sen åkte jag hem, som det lilla pms-barn jag är, satte mig i soffan framför "monster" och grät som ett barn.
