mikaela - ingen att tacka, alla är svin.

mysig söndag!
hämtade stans sötaste fyllekaja redan vid tolvtiden igårkväll, sen vart det tillbaks till färlöv och imorse sov vi knappt länge alls. efter långefrukost tutade sömntutan till kojs igen, men en viss mikaela var faktiskt duktig kossa och skrev sina två muntliga anföranden till imorgon innan hon gjorde honom sällskap under det varma täcket.
eftermiddagen bjöd på promenad och fika hemma hos m:s farmor, innan jag fick skjuts till stan och lunkade på bussen hemom för att vända medan m spelar innebandy.
det var nånstans på vägen tillbaka, mitt i solen vid golfbanan med kusiner och allt, som tanken slog mig. ni vet en sån där tanke som man ibland får efter en längre tid av kronisk stress, sån där med massor att göra i skolan, mycket att göra vid sidan av, massa jobb och massa bortlovad tid och alltid för lite pengar och för lite tid till allt man tar för sig, en sån där man får vid toppen av allt - "det ordnar sig". och det gör det verkligen. jag har totalt stressad sönder mig för nästa vecka, betygssättning och pluggsökande och allt, men vet ni vad? jag pallar inte mer. jag har gjort mitt bästa, och jag kommer fixa de där sista grejerna också. (utom möjligtvis ljudprovet, det får jag helt enkelt lov att kugga på.)
det är SOMMAR, drygt tre veckor kvar till student, knappt en och en halv månad till flytt, jag har hyfsade betyg, jag har en framtidsplan, jag har världens bäste pojkvän och världens härligaste vänner, jag har ett jobb, och jag mår helt enkelt mycket bättre än vad jag kan minnas jag gjort sedan jag var riktigt liten.
lova mig att vi inte tappar kontakten efter sommaren tjejer. LOVA!

nu ska jag ta en dusch och sen fixa naglarna, innan det blir färlöv igen för storsängsnatt. imorgon blir det argumenterande retoriktal i svenska c på en kvart, två ordkunskapsprov, nationella muntliga i svenska b och antagligen ytterligare en dust med jack. wish me luck.