mikaela - ingen att tacka, alla är svin.

blääää.
världen är emot mig. som vanligt.
blev ingen cirkus. biljetthelvetena är ju en hel vetenskap i sig. återstod en söndag utan något som helst att göra och en pojkvän som inte var på att hitta på ETT DUGG.
förmiddagssamtal mellan m och mig:

jag: - jamen vad ska vi hitta påååå då?
m (lika förstrött som alltid med ögonen på tv-fotboll - som alltid): - jag vet inte... vad tycker du?
jag: - jamen NÅNTING! ska vi åka till bromölla?
m: - och göra vad?
jag: - tja... fika hos farfar och gå lite på bromölla möbel kanske?
m: - ... nja. kan du inte ringa din syster och se om hon vill följa med?
jag: - nähänä. ska vi åka till åhus då?
m: - njeej. varför det?
jag: - och fika?
m: - du fikar ju alltid.
jag: - jaha. ska vi åka till ikea då?
m: - nej, vad ska vi göra där?
jag (blir smått irriterad över en så korkad fråga): - dressera sälar, vad tror du? kolla lite såklart!
m: - nja... vi ska ju inte ha nåt sådär specifikt...
jag: - vi kan äta köttbullar.
m (ser sin chans): - jamen det kan vi göra här hemma. du gillar ju mina köttbullar. ska vi ha köttbullar? slutar du tjata då?
jag (stampar i marken och suckar högt): - men aaarrrggghhh. ... okej då.

det ni. försök hitta på nåt med den pojken om ni kan. jag fick honom till maxi, that's it. och dessutom håller en knapp på att gå av på min absoluta favviströja. mög.

hela helgen har varit tråkig. tråktråktråk. jag börjar bli gammal. jag borde ju rumla runt på pubrundor i den här stan as we speak. leva rövare och dansa på barbord och dricka tequila tills jag hamnar i helt fel sällskap under natten, liksom. men nejdå. de få utgångar som poppar upp i mitt medelsvenssonliv för tillfället slutar i regel med att jag börjar snegla på klockan redan vid midnatt och undrar när man kan få köpa sin pasta och gå hem. och dessutom är de där rundorna inte särskilt roliga när man kört dem tre gånger i veckan vissa perioder i sitt inte fullt så unga liv som sig bör.
jag har tappat stinget.

skit också. jag har fortfarande lika tråkigt. och m är och tränar. (tror han tröttnade på mitt gnäll.)
jag är allergisk mot att ha tråkigt. så fort jag kommer till insikt om att... nej.... en söndag.... UTAN NÅT ATT GÖRA.... paniiiik.... måste göra nåt.... måste göra nåt nuuu.... MÅSTE GÖRA NÅT NU...
sen är det kört. seriöst, jag får alltså panik av att ha tråkigt. slå det om ni kan. när jag egentligen vet att istället för att stressa upp mig för nåt jag bara kan göra till det bättre, borde jag se till det bästa i situationen istället, ta en långdusch och parkera mig i soffan med en stor kopp varm choklad och 'gomorra'.

morr.