mikaela - ingen att tacka, alla är svin.

igår när jag kom hem från jobbet hade min vänstra hand svullnat upp till sin dubbla storlek. spände och gjorde allmänt asont = var bara att lägga den i ett isbad och köa i 20 jävla minuter för sjukvårdsrådgivningen där jag så småningom kom fram och förklarade mitt ärende. såhär lät det sen:

ssk: - ... ojdå. är den röd och spänd och hård?
jag: - ja.
ssk: - ... ojdå. stämmer det att du bor på lasarettsboulevarden?
jag: - ja?
ssk: - du får åka till akuten med det här, det låter inte alls bra.
jag: - VA? du tycker det?
ssk: - ja, ABSOLUT! symptomen du beskriver är allvarliga... jaddijaddi...
jag: (försöker tappert undvika Det Onda Sjukhuset) - men vad tror du det kan vara då?
ssk: (blixtsnabbt) - nej, vi ställer inga diagnoser på telefon.
jag: - nänä...
ssk: - men det låter ju onekligen som du fått en propp.
jag: - EN PROPP?
ssk: - ja... men jag vill inte skrämma dig, du är ju bara 20 år. (?)
jag: - jaja... okej då...
ssk: - ja, du måste åka in OMEDELBART till akuten. GENAST. (gråtmilt:) lycka till nu!

(efter ett lugnande, professionellt samtal med svärmor sjuksköterska som trodde det bara var vätskeansamling lugnade jag mig två timmar för att se varthän det barkade. det var nämligen just så lång tid som det tog för stackars vänstran att ordna till sig igen. TACK sjukvårdsupplysningen, för dödsångesten. TACK SOM FAN.)