som barn tar man kärleken för given.

ibland bara klickar det med en människa. ibland känner man bara att man förstår varandra.

jag tycker det är lite sorgligt att de flesta jag klickat med inte längre finns hos mig. jag kan inte hjälpa det, jag är egoistisk.
och det som är absolut sorgligast är att jag inte fått säga hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0